Efter 50 års ålder ställs många människor inför ett paradoxalt fenomen: metoder för att hålla sig i form, produktiva och friska som har prövats och testats genom åren upphör plötsligt att ge resultat. Det som var lätt när man var trettio eller fyrtio kräver nu enorma ansträngningar eller har motsatt effekt. Detta är inte ett tecken på att kroppen har misslyckats, utan en signal om övergång till en ny biologisk och psykologisk nivå.
Biologisk återanpassning och metabolism
Den främsta anledningen till att gamla kost- och träningsmönster stannar upp är på grund av förändringen i metabolisk flexibilitet. Kroppen börjar fördela resurserna annorlunda, och kraftiga matrestriktioner leder nu till en ökning av stresshormoner snarare än viktminskning.
-
Hormonell bakgrund blir mindre plastisk, vilket direkt påverkar återhämtningshastigheten.
-
Muskelmassa kräver mycket mer specifika stimuli för att bevaras än hos ungdomar.
-
Glykemiskt index Det glykemiska indexet för livsmedel blir kritiskt, även om du tidigare kunde äta vad som helst.
Upplevelsefällan
Inom psykologin finns ett begrepp som kallas ”kristalliserad intelligens”. Vid 51 års ålder har en person samlat på sig ett stort bagage av färdiga lösningar. Det är dock denna erfarenhet som ofta hindrar en från att se nya vägar. Hjärnan tenderar att följa minsta motståndets väg och använda gamla neurala kopplingar som kan vara ineffektiva under förändrade förhållanden.
-
Kognitiv stelhet kognitiv rigiditet[kognitiv rigiditet]tvingar oss att välja välkända verktyg när det behövs innovation.
-
Psykosomatik för stress i den här åldern manifesterar sig snabbare, vilket gör att vanemässig arbetsnarkomani blir ett direkt hot mot hälsan.
Ändrade prioriteringar i livsstilen
Vanan att ”pressa” resultatet på viljestyrka efter femtio leder ofta till en utbrändhet. I den här åldern kräver organismens självregleringssystem inte en arbetsledares disciplin utan en kvalitativ resurshantering. Satsningen på kvantitet (mer arbete, mer utbildning) förlorar mot satsningen på kvalitet och exakthet i påverkan.
Investeringar i sund sömnmikronäringsämnen och nivåreglering kortisol blir mer meningsfulla än alla intensiva tekniker från det förflutna. Kroppen går in i energisparläge, där varje handling måste motiveras och vara så försiktig som möjligt.
Anpassning till nya förhållanden kräver att automatiken överges och att man är beredd att bygga upp en livsstrategi från grunden, med hänsyn till kroppens och psykets nuvarande förmåga. Acceptans av dessa förändringar blir grunden för en lång och aktiv fas i livet, där effektiviteten inte bestäms av hastighet utan av noggrannheten i de valda besluten.
